Nov 14 2011

Mångfalden finns den?

Category: E-handelkatrin @ 9:12 f m

Härom dagen satt min gamla pappa och ondgjorde sig över att allt numer var kedjor.  Att det snart i alla mindre städer ser likadant ut. Det är samma affärer och exakt samma utbud, och det gör det inte roligt att gå ut på stan och handla längre för det finns inget att väja på. Mångfalden är borta, och de små mysiga butikerna man fick bra service i är ett minne blott. I alla fall ser det ut så i de mellanstora städerna.

De små städerna och orterna speciellt längs norrlandskusten, där jag finns, är mer eller mindre utdöende avfolkningsorter. Där bor nästan enbart pensionärer kvar och några medelålders hemvändare vars barn vill flytta därifrån fortare än kvickt. Där finns snart inga butiker alls. Men den delen vägrar han liksom se för det är för hårt för honom att inse att stan han bott i nästa hela sitt liv håller på att sakta försvinna. Men jag ser det tydligt. När jag var liten för 30 år sedan så fanns butiker och en stadskärna att besöka. Numer finns på sin höjd ett coop samt lite pizzerior. Av någon anledning finns det alltid pizzerior även i de minsta hålor längs norrlandskusten. Fråga mig inte hur det går till, men det finns.

Varför ser det ut så här då, jo världen förändras, och vi som lever i den ställer allt högre krav. När pappa var liten så räckte det med att det fanns mat att köpa. Man handlade den där det var närmast för det var krångligt att ta sig någonstans. Alla hade inte bil och hade man det så användes den ofta inte för praktiska göromål utan det var något man finåkte i. Nu vill man ha speciell mat till middagen och man åker gärna dit det är lite billigare, för spara pengar vill man såklart. Den lokala lilla butiken som inte kan hålla stormarknadernas priser tvingas ofta lägga ner för att ingen handlar. Sedan klagar folk på att de inte finns någon lokal butik där de kan handla sin mjölk som de glömt köpa och sin kvällstidning…..

Kläder förr innebar att man sydde upp dem eller köpte hos den lokala handlarn, det var något som skylde kroppen och som såg till att man inte frös. I dag är kläder mode, och ofta spelar det ingen roll vad de skyler eller om man hackar tänder när man har dem bara det är ”rätt” mode. Även kläder har blivit billigare att tillverka, något som kedjorna utnyttjar och handsytt är nu något en exklusiv skara har råd att unna sig.

Kort sagt våra liv har förändrats på de 100 år som jag och min pappa överblickar. Det har förändrats rejält bara på de 30 år jag överblickar, och förändringarna går i snabbare och snabbare takt. vilket också sliter en hel del på vår miljö när vi handlar mer efter slit och släng principen än efter att köpa och behålla livet ut eller tills det går sönder.

Vi börjar bli mer medvetna om problemet, men få handlar efter vad de vet, och man konsumerar inte mindre och man behåller inte det man handlat en livstid. Man fortsätter som vanligt för man orkar inte frångå normen. Vi människor är flockdjur och vi gör som flocken gör,  och vi följer vad flockledaren gör, precis som hundar eller vargar. Det gäller till stor del hur vi väljer att leva våra liv och även våra köpmönster. Vi styrs till större del av biologi och instinkt än vad vi vill tro att vi gör.

Mångfalden är som sagt borta på grund av det nya samhället anser min pappa, och han är ilsken och tycker det är åt helvete. Men jag hävdar att det är precis tvärt om. Mångfalden är större än vi önskar oss nu, men den finns inte lokalt och fysiskt. Den finns globalt och på webben!

Det är på webben man hittar de små butikerna med personlig service och ett bredare urval än hos kedjorna. Det är där man kan handla allt från mat till kläder. Det är där man hittar ett betydligt större utbud av böcker än jag någonsin sett i någon lokal bokhandel när jag var liten, och det är där man hittar musik man inte ens visste fanns. Själv har jag under en och samma vecka ehandlat vin från Österrike, en sovmask i en speciell utformning från England, böcker från USA, djurtillbehör från Tyskland, mat från Sverige och smycken från Kina. Det kallar jag mångfald.

Mångfalden finns på webben och det beror  såklart på flera saker. På att du kan handla varor från andra länder på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Men också på att de små butikerna som förr fanns i olika orter och som gick ganska skraltigt nu till stor del flyttat ut på webben. Den lilla inredningsbutiken som man tidigare startade i sin hemort och som man ganska snart fick lägga ner på grund av bristande lönsamhet, den startas numer på webben och kan tack vare att man kan sälja till hela Sverige och inte  bara sin lilla ort överleva och i en del fall blomstra. Nischade butiker kan startas på webben och ha ett stort kundunderlag. Vem hade startat ett företag för stödstrumpor i lilla Kramfors och överlevt? Ingen, men på webben fungerar det för man kan sälja till hela världen.

Mångfalden finns alltså numer på nätet, men den som inte vill eller kan ha tillgång till en dator och Internet märker den inte!

Min pappa har en dator som slås på en gång om året för att skriva julkort. Han vägrar att ha en e-postdress för då känner han sig tvungen att kolla den, och han vill inte känna sig tvingad att göra någonting längre nu när han äntligen är pensionär. För honom är internet och bredbandsabbonemang bara en kostnad han inte vill ha, och han är uppriktigt ilsken varje gång man på nyheterna hänvisar till en webbsida för då känner han sig utanför och han tycker att för public service ska han inte behöva betala mer för än sin tv licens, och att man inte ska behöva gå ut på internet för att ta del av alla nyheter. Det ska man få i sin tv.

Jag, jag känner mig som att jag lever i en annan värld. För mig är datorn en mycket stor del av mitt liv. Det är där jag jobbar, handlar, ser på tv, ser på film, håller kontakt med mina vänner, skaffar nya vänner. Kort sagt det mesta man tidigare gjorde utanför webben gör jag nu på den.

Jag försöker förklara det här för min pappa, men jag ser ändå att han kanske inte vill förstå, eller snarare att han förstår men att han inte tycker att det berör honom. För honom ska världen se ut som den gjort sedan han var ung och gör den inte det kan i alla fall han leva kvar i sin egen värld. Jag hoppas att han någon gång ska få upptäcka att den mångfald han minns från sin ungdom finns kvar och till och med har blivit större ändå, men jag tvivlar på att det blir så.

Men trots att alla inte är mottagliga för den ”nya mångfalden” så finns den och kommer säkert att utvecklas vidare. Jag är säker på att när jag är 75 år som min pappa finns det säkert andra saker som växt fram som jag inte vill förstå, för då vill jag leva kvar i min lilla värld som den såg ut när jag tyckte att livet var som bäst. Men dessa saker kommer att finnas ändå och bara för att vi inte uppfattar dem betyder de inte att de inte finns.